Och då talar jag inte om den typen som man sätter i munnen på hästen.. Utan om det vidriga lilla krypet som landar på hästarna nu och kan driva dem från vett och sans!!

Kul kille va??? Ont som 17 gör den med..

Hämtat från Wikipedia:

Älgfluga, hjortfluga eller älglus (Lipoptena cervi) är en art av lusflugor (familjen Hippoboscidae). Flugan är en blodsugande parasit som främst lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur, men kan också förekomma på hästar.

Vuxna älgflugor är vanligen 5 till 7 millimeter långa. Arten är relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den kan lätt ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men den kan inte använda människoblod för sin utveckling. Flugorna tros inte bära med sig några farliga virussjukdomar; dock kan betten ge klåda och svullnad, och flugorna kan vara bärare av bakterien Bartonella schoenbuchensis, som kan ge upphov till hudinfektioner, även hos människor^[1].

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Den kilar snabbt in under kläderna och gömmer sig, och den är nästan omöjlig att slå ihjäl med handen. Hamnar den i håret kan det krävas en kam för att få bort den.

Ja, bara att utrusta sig med piggborstar och gnugga järnet vid misstanke då..

 

Alexandra

3 oktober 2011 21:25

USCH!!! bara ryser...

http://alexaka.blogg.se

 

Josefine m. ridtravaren Bellie

3 oktober 2011 22:47

Men fyfan vilket monster.. aldrig *peppar peppar* stött på en sådan nånsin.. Finns dom mest neråt i landet? Läser några bloggar som klagar över domdär, och dom bor längre ner i landet än mig.

http://minfux.blogg.se

Jossan

4 oktober 2011 07:14

Jag vet inte om de är vanligare nedåt än uppåt, men jag vet att jag såg min första 1994, och då var de extremt ovanliga! Var nästan ingen som visste vad det var då. Min andra såg jag 2002, och efter det har det blivit fler och fler. Nu förtiden är jag alltid beredd att finna sådana när jag är vid hästarna. (Och eftersom min första häst blev HELT GALEN av smärtan när hon hade den på sig, så vill jag inte riskera att detta drabbar mina hjärtan nu..)

 

Evie

4 oktober 2011 16:14

Clabbe blir helt galen av älgflugor... började trava och bocka och ha sig när vi var ute och gick och då var det ju en i farten. Får hoppas de håller sig undan unghästen jag ska rida på framöver (imorn igen!) så det inte blir allt för spännande ....

http://evieastrom.wordpress.com

Jossan

4 oktober 2011 17:40

Ja, man kan hoppas att de håller sig borta för gott. Vet med mig att de gillar Heddan.. Isch.. Äckliga djur..

 

Sture

9 maj 2012 21:03

Har blivit biten av o-djuret och undrar om jag inte fått Bartonella schoenbuchensis. Fortfarande 9-10 månader efter det att jag blev biten har jag klåda (nu över hela kropppen). Jag är inte rädd för mycket men dessa "o-djur" tänker jag passa mig för i framtiden.

Jossan

10 maj 2012 05:55

Ja, fy. De är verkligen hemska. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...