Ja, det är ju skönt med SPA. Det tycker iaf jag. Dessvärre var det ju inte jag som fick behandlingen, utan Heddan. Hon fick en 30 minuters massage, som hon verkade njuta av i 20 minuter, innan hon tyckte att det faktiskt var dags att gå "hem" igen. Maten var ju slut..

Lilleman fick stå i egen box under tiden, vilket gick helt smärtfritt. Gick in och borstade honom lite under tiden Heddan masserades. Han gillar att bli ompysslad, lille kanelsnäckan.. (Fast återigen.. Vem tycker inte att det är skönt att bli ompysslad??)

I morgon får vi besök av en tjej som ev kommer att hjälpa till med Heddan framöver, om de finner en kemi ihop. Jag har en förhoppning om att man snart kan rida iväg med Heddan från hagen utan att Q känner ett behov av att komma efter. Det skulle ju förenkla saken något kopiöst.. (De gånger som vi har lyckats med det projektet har han legat och sovit, och således inte märkt att vi har gått, och då duger de andra som surrogat tills Heddan dyker upp igen.)

Jaaa... Jag tog lite kort med min mobil idag. Kvalite därefter..

Heddan i SPAmaskinen!

Q tittar nyfiket på. Nu sitter grimman helt ok!  

Bilder från en av de mörka kvällarna i lösdriften.. Man ser inte mkt.. Ändå har jag lämnat lysena på bilen tända för att kunna se ngt..  

Alien i hagen? Eller är han bara radioaktiv??    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...