Jopp.

Idag är det dags för bästa Elmo att döpas i Tortuna k:a. Skrivande är fadder tillsammans med faster L. Ska läsa vers och staka mig inför gänget.. Trevligt! Nåja..   

Men innan det är dags för det bär det av först mot Hubbo och sedan mot Hälla. Har en bil som står kvar inne hos svärföräldrarna eftersom det var Makens tur att vara ute och slarva igår. (Men! Han missade INTE bussen hem!!? First time ever??)

Hos Heddan tänkte jag tömköra en sväng. Hon behöver stärkas och mjukas upp, och det känns bäst att göra det utan ryttare så mkt som det går. Hon har faktiskt en hel del hängmage, som jag skulle vilja lyfta lite på, och istället lägga lite mer upptill på ryggen...

Ja, vi har en bit kvar innan hon är på topp igen.. Hon har ju faktiskt inte tränats riktigt ordentligt sedan.. Ja.. tror att det var innan detta inlägg: http://himmelskadrommar.bloggplatsen.se/2010/05/02/2916703-lite-svarta-moln-pa-himlen/

Det vill säga, 1½ år sedan..

Nog för att vi har tränat lite i höstas, när hon blev frisk, men inte fullt ut, eftersom att hon hade en bäse i sin mage då. Så det är nu som det ska stärkas upp igen. Med cavallettiarbete, tömkörning, uteritter med klättring och lösgörande övningar i paddocken. Så småningom tillkommer lite hoppning. Men det är ett tag kvar dit än.

Dock ska jag verkligen ta hjälp av massagepadden för att få henne dit på bästa möjliga sätt. Redan idag ska hon få en duvning till. Jag har en sådan tur som får låna Annikas gubbars boxar till att ställa in mina i medans jag fixar och donar med Heddan. Vill inte att lilleman biter sönder vår dyra padd...  

Nej. Dags att äta lite frukost och starta dagen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...