Och jag har skickat iväg barnen till skolan nu.. Om en timme ska även Markus och jag bege oss iväg. Men innan dess så ska jag tvätta lite här hemma, forska lite mer i foder och fundera hur jag ska lägga upp det för Q..

På tal om hästarna så var jag i valet och kvalet att täcka Heddan i natt.. Hon är så himla känslig i ryggen, och jag oroar mig så för henne.. Lilleman varken hostade eller snorade igår, så honom lägger jag ner oron över nu ett tag.. Dock så lade jag på ett täcke på Heddan, och stod sedan och iakttog dem i en timme, och konstaterade, att Q inte lyckades med konststycket att dia. Täcket hängde för långt ner på sidorna.. Så Heddan fick bli nakenfis igen..    Jag är inget orolig för kyla, för det klarar hon. Det är det förbaskade regnet som stör mig.. Och jag hörde att det regnade igår när jag släckte för att sova.. (Men i morse så hade det slutat! Jippie!)

Har bokat in hovis till Heddan, och det blir nästa fredag. Passar bra det. Det sista som jag ska boka in till hästarna i år är att Magda ska komma ut och kolla till bebisen igen, och då ska han även få sin spruta mot sjukdomar. Ja, och så ska ju hovisarna fixas ngn mer gång på bägge förstås..

Nu ska jag fixa till mig för jobbet, och ikväll så ska Tor på maskerad på fritids. Behöver jag säga att han är förväntansfull??

Tjing!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är glest med inlägg här. Men då och då så blickar jag tillbaka och minns. Det värmer i hjärtat och ger svid i ögat? Älskade Calle. Som jag saknat dig det här året. Men jag har turen att ha vänner som lånat ut sina fyrbenta juveler till mig, och s...

Det är aldrig lätt att ta farväl, men att göra det för sista gången för att ens vän ska somna in innan en sjukdom blir alltför påtaglig och riskera ett stort lidande, det är så svårt att det känns som om hjärtat bokstavligen ska gå i miljoner bitar. ...

Lycka är att få rida ut en ljummen kväll när solens sista strålar lyser upp björkskogen. Att på den där lilla stigen få till både samlad trav, galoppombyten och samlad galopp. Bara hästfolk kan förstå... ...

Och jag kan väl inte titulera mig årets Bloggare... Men i andra änden av skalan kanske? Vi lever iaf. Och frodas. Calle börjar bli så fin, särskilt i dressyren har han utvecklats. Tanken är att vi ska starta någon LA bara tävlingarna kommer igång...

Jahapp. Swish, så for oktober förbi. Leran har kommit. Regnet med... och så hovböld som ett brev på posten. Eller ja, nu är jag kanske orättvis, för det är första gången som vi besväras av det. Men trist ändå. Och synd om Calle. Det har inneburit box...