7:30 - 19:30.. med en timmes break.. Jag är trött..

I morgon blir det en tur i naturen med Teitur, för att se om han sköter sig klanderfritt även då. Sedan blir det en tripp till Q´san för att kolla till det lilla gullefjunet med. Idag har han fått klara sig utan min support i hagen. Det blir mer varannan dags svängar nu, men det är nog helt lagom. De andra dagarna blir han ju kollad av de som är ansvariga för lösdriften.

Men först är det ju en arbetsdag i morgon med. Skogstur står på agendan. Så nu ska här sovas! :)

Jag vaknade vid 9 av att minsta sonen väckte mig. Fast jag ska säga att trots att jag var sen hem, så mår jag prima. Jag är bara helgseg. Jag känner att jag inte har något att göra, och då hamnar jag vid den här dumburken istället för att göra ngt vettigt, som att tvätta.. Stryka.. Damma.. Nej. Jag får nog ta tag i mig själv..

Jag ska träffa Jennie och Paulina vid stallet kl 14, idag är det de som ska rida Teitur, och jag ska vara rådgivare från backen. Slut på sötebrödsdagarna för Mr T, med andra ord. Eller så kan man säga att det här är den nya början på resten av hans liv som trevlig familjehäst. Punkt.

Ett besök hos Q blir det sedan. Jag vill borsta honom ordentligt och ta hand om hans hovar. Och sedan så har jag tänkt ta med barnen och åka in till stan. Orkar farmor med ett besök så åker vi förbi där..

Och i morgon är det måndag igen.

Ska vi bort på knytis, Maken och jag. Och efter det blir det en sväng och kolla läget på bygdegården.. Vi slår på stort och tar med oss ngt som vi aldrig ens har provsmakat, men det är lite vår stil att göra så..

Jag känner mig inte så taggad, men det kommer kanske.. Hela veckan har ju varit en deppvecka, och jag kan liksom inte locka fram någon glädje. Fick uppbåda all min energi för att orka kliva in i duschen alldeles nyss.. Sedan höll jag knappt på att orka föna håret.. Fast när det var klart, så kändes det iaf lite bättre. Då orkade jag till och med smörja in ansiktet. Sedan ORKADE jag faktiskt städa lite med, innan orken tröt totalt igen.

Fick ta och äta lite, och sedan hamnade jag här.. Nu ska jag ta tag i det sista, innan jag ska bege mig mot stall för intag av hästar. Direkt därefter så bär det av mot partaj, så det blir en väldans kvick vända i stallet..

Glädje, visa dig!!

Kul att se!

Rent utseendemässigt så tilltalar D mig mest, men vilken klippa C är i hoppningen! :)

Dario fo och Cyrillux är de två treåringarna i hagen, Olle och Ture är de två tvååringarna som jag har snappat namnen på, och så har vi ju "Emelies favorit" som jag inte vet vad han heter, och så "Amandas fölunge", "Den andre travaren" och Kjell B, sötnosen Cielo, "den lille brune som kom sent till hagen" och så min egen underbare Q då..

Detta innebär att jag i princip kan namnsätta 6 stycken av just nu 14 i hagen.. Sedan vet jag vilka många är, speciellt ettåringarna har jag rätt så bra koll på, vem som tillhör vem, och även treåringarna. Måste säga att det tyvärr är tvååringarna som faller utanför ramarna.. Jag är nöjd med att ha en mycket liten kontakt med dem, speciellt nu när hormonerna börjar att stiga dem åt huvudet.. Att dessutom de flesta av dem är just bruna gör inte saken lättare.. ;)

Flocken består av 2 treåringar, 6 ettåringar och 6 tvååringar? En rätt så rejäl samling, men vilket bra flockbeteende de lär sig!

Ändå längtar jag tillbaka till gemenskapen på Hubbo. Jag är ju där en hel del, men det blir inte riktigt samma sak utan "sin" egen häst där. Och Heddans box känns så fasansfullt tom.. (Trots att Doreen står där för att hålla Flame sällskap.)

..glädje, några droppar sorg.. Några droppar som rann idag när jag ringde min pappa för att höra om han hade härt ngt om min farfar, och han frågade vart jag var, och jag sa att jag precis kommit till stallet. Då frågade han mig nämligen om det inte kändes tomt att inte Heddan var där..

Och det är KLART det gör! Det känns fruktansvärt tomt.. Jag klarar inte av att gå in i lilla stallet, där hon senast stod. Tog ut hennes grimma ur transporten idag, och då rann tårarna igen.. Hennes lädergrimma.. Den som hon hade på sig när.. Och så rinner tårarna igen.

Jag försöker att vara fullt sysselsatt med en massa annat, för när jag pratar om Heddan, eller tittar på kort, så svider det i både hjärta och ögon. Jag saknar henne så!!! Det känns så tomt, så fel, så otroligt orättvist.

Red Jennies Teitur idag. Det går bättre och bättre, och idag jobbade jag mer med övergångar än tidigare. Finns fortfarande massor att jobba på, men han gör klara framgångar. Jag är jätteglad över att han sänker sig nedåt och travar, och han gör detta alltmer säkert, och tar mindre och mindre pass. Det var ett av dagens guldkorn.

Det andra guldkornet var, att även idag så kom Q springande mot mig när jag ropade. I jättefin trav! Jag grät en liten blandad tår av glädje över att ha honom, och en droppe sorg för att han påminner mig om den som jag har förlorat med. Han frös en del, så jag tog av min vinterjacka och lade den på hans rygg, samtidigt som jag önskade att jag hade kunnat lägga på honom ett täcke. Men i den där ystra híngsthagen så skulle inte ett täcke överleva många timmar.. Och skaderisken är alltför stor för att jag ska våga, så jag bad en bön för att han ska gå in och lägga sig i ligghallen när han ätit klart av hösilaget..

Såg även att Olle kommit tillbaka till hagen. Han försökte sig på att jaga undan Q när jag släppte in honom i hagen igen, men det hade han inte mycket för.. Min ettåring blev sur, och Olle fick faktiskt fly hals för huvud in i skogen..

Vilken stöddig åring jag har!?!

Trött in i märg och ben.. Först allt med Heddan, som har gjort mig färdig från kropp till själ.. Sedan blir farfar dålig nu ikväll och hamnar på hjärtmedicinsk avdelning. Mamma, pappa och Rasmus var på Eric Saade-konsert (Tillsammans med hela Västerås hysteriskt skrikande 14-tis elit.. ;) ) när jag plötsligt får ett telefonsamtal från min farmor, som var helt i chock. Farfar fick hjärtstillestånd, men tack vara kompetent hemhjälp, så lyckades de få igång hans hjärta igen. En eloge till sjuksystrarna som var där!

Nu är allt stabilt igen, han får rätt hjälp, och vi andra ska ta och lägga oss och sova, så att vi orkar med morgondagen.

Krya på dig nu farfar! Du är en kämpe!!

STOR KRAM!!!

Efter zumbapasset ikväll (som faktiskt var precis vad jag behövde, för då MÅSTE man tänka på det som man håller på med, och inte på ngt annat!) så for Emelie och jag mot Quimero. Han gick med kompisarna nästan lääängst bort i hagen, men när jag visslade och ropade första gången så lyftes hans lilla huvud, och han började att skritta mot oss. Ropade en gång till, och nu ökade han tempot betydligt, samtidigt som han gnäggade en välkomstgnäggning..

Åååh.. Jag får inte glömma att jag har en underbar guldklimp kvar! Och i honom finns Heddan kvar med, i så mycket!! Han älskar att bli kliad, han sätter sig nästan i knät på en. Han tycker att det är underbart att bli kliad i pannan, och han är så social!

Min lille fine kille, jag får fylla mitt hjärta med dig istället. Så VÅGA inte lämna mig i förtid!!!