himmelskadrommar

Alla inlägg under april 2012

Av Jossan - 18 april 2012 17:07

Och har inte orkat att uppdatera. Just nu så känns det som om jag har glömt att jag har Quimero, mina tankar är hos Heddan. Men jag ska ut till lillkotten ikväll, och sätta näsan i hans man, och försöka att gråta ut. Hoppas att det känns lite lättare efter det..


 


Min vän.. Kan du känna min saknad? Kan du förstå varför? Jag är så ledsen..

ANNONS
ANNONS
Av Jossan - 17 april 2012 11:05

De var inte slut. De finns här, i massor. Mina ögon är fullkomligt förstörda och mitt ansikte är förvridet. Just nu känns det så hopplöst..


Men resan i morse gick, om man nu kan säga så om något så hemskt, bra. Heddan klev lugnt in i transporten som Annika stängde, hon fick några morötter som hon glatt mumsade på. Hela resan stod hon lugnt och tyst (som alltid..) och väl framme så fick hon morötter, äpplen och HAVRE, i massor. Jag fick gå undan för att fylla i papper, och sedan fick jag sällskap av veterinären tillbaka för att lasta ur henne. Men, det kan jag ju själv. Heddan är aldrig något problem att lasta ur. Hon står ju som en klocka.


Heddan somnade lugnt. Hon föll ner på sidan, med mig storgråtande bredvid sig. Jag skakade i hela kroppen, och de som var där blev nog ganska skärrade, men det kunde inte hjälpas. Jag kunde inte hejda det. Tog mig hyfsat samman efter några minuter, och efter det så har gråtattackerna kommit med jämna svängar. Nu ska jag masa mig in i duschen och försöka att skölja bort de värsta kramperna i ansiktet, så att jag kan åka och hämta barnen i skolan. Jag vill inte att de ska se mig så här, då blir de oroliga.


Världens finaste Heddan!!! Du saknas mig!!


 

Av Jossan - 16 april 2012 21:59

Vi har tagit avsked av Heddan idag, med massor av morötter och äpplen, betande av gräs och borstning och annat pyssel. Många tårar har runnit, och inte mycket har blivit sagt. Ibland räcker ord inte till. Jag tror ändå att Heddan vet hur vi känner inför henne. Hon vet att hon är värdefull. Prinsesshästen. Svarta faran. Loppan. Häxan Surtant. Heddisen. Allt som jag har kallat henne har lämnat min mun med värme. Jag älskar verkligen min häst.


Man tror kanske att man vänjer sig vid att ta avsked av sina djur, men det gör man ALDRIG. Inte om de har berört ens hjärta. Och Heddan berör.


I morgonbitti lastar jag min vän, för våran sista resa tillsammans. Sedan får hon fortsätta resan, på härliga gröna ängar i Trapalanda, alla hästars paradishimmel. Själv kommer jag att sitta kvar på marken, med hennes grimma i handen, och fälla miljoner tårar som jag redan trodde att jag hade gråtit ut.





En Sliten Grimma

Text : Carson J. Robison
Musik : Leon Landgren

En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är


Min ponny nu nått slutet på sin färd
Hans hovtramp hörs nu i en annan värld
Han i klöveränger går på vall
Jag är ensam i mitt tomma stall


Han var en vän, just en sån vän man ej tror finnes på vår jord
Jag ofta sade dessa ord
Du är en bra kamrat, en god kamrat, hans ögon gav mig svar
och den bilden i mitt minne lever kvar


En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är


Han var en riktig vän, min ponny
just en sån vän man letar efter
men sällan finner här i världen
Vi hade det underbart tillsammans
och jag glömmer aldrig
hur vi sprängde fram över solbelysta ängar
och delade faror och glädje med varann
Tro mig, han var en verkligt bra kamrat


En sliten grimma hänger i mitt stall
En blanknött sadel ligger på sin pall
Frågar du varför jag tårar bär
blir mitt svar min ponny borta är

  

Av Jossan - 16 april 2012 16:03

Men raderade allt. Det är bara upprepningar och repriser. Jag kan lika gärna sammanfatta det hela med att jag är jätteledsen.



Av Jossan - 15 april 2012 22:34

Gråta utan tårar, kan man det? Kan tårar ta slut? Behöver de fyllas på? Idag på eftermiddagen kändes det så. Plötsligt kändes jag helt tom. Fanns inte en tillstymmelse till tår där. Ändå så bränner det bakom ögonen, och näsan känns snuvig. Man vill gråta, men inget kommer.

Jag vet att det har varit så tidigare. Jag intalar mig bland andra att det är lång tid kvar. Jag har tid att bli ledsen igen, senare.. Jag vill helst inte prata så mkt om det, för då brister det för mig. Verkligheten kommer ikapp.


I över tre år har jag byggt upp förväntningar och förhoppningar, drömmar och en fantastisk relation till den här underbara varelsen. Jag kan se på hennes ögon hur hon uppfattar omgivningen, och hur det påverkar henne psykiskt. Jag kan se att hon inte är tillfreds nu, hon är rastlös. Jag önskar inget hellre än att få vakna upp och inse att det bara var en hemsk dröm, men jag har försökt att vakna länge nu.


Jag hoppas att alla ni därute kan respektera min önskan om att få ta farväl av Heddan själv. Det är en känslig stund, och jag kommer inte att vara vid mina sinnens fulla under tisdagen. Däremot vill jag säga att alla som önskar det självklart får gosa lite extra med henne i morgon, ge henne en morotsbit eller ett äpple, och viska i hennes långa svarta öron, att hon har gjort mitt liv till något extra de här åren.

Världens finaste Heddan. Jag älskar dig så..


Av Jossan - 15 april 2012 10:20

Emelie fotade Heddan igår när vi släppte henne i paddocken. Hon var full av galen energi.





 

På bilden under den här texten ser man verkligen Heddans problematik. Det har gått så pass långt att hon helst inte rör sig i det här varvet alls, utan byter varv så fort tillfälle ges..


 
Världens finaste Heddan. Varför du?


Bilder från http://stolenseconds.blogg.se

Presentation


Välkommen hit!

Kul att just du hittade till oss. Här kan du läsa om allt som rör min häst, lite om min familj och en hel del ur min vardag. Och du.. Glöm inte att lämna en signatur i bloggen. :)

Om oss:

 

 

Josefine Nordberg Karlsson

 

 

Josefine heter alltså jag, kallas till vardags för Jossan, utom i arbetet, där jag rakt av är Josefine. Är född 1979. Har varit hästintresserad hela livet, fick som 11åring min första ponny, och efter det har det fortlöpt sas. För några år sedan lade jag tävlingsnerverna på hyllan, och beslöt mig för att ta ngr års semester från det livet.

 

Jag har hur som helst en familj också: Maken, och tre underbara grabbar. Det är Rasmus - 00, Tor -05 och Markus -07. De gör mitt liv värt att leva, och de gör mig lycklig varenda dag!

 

Min häst heter Catch the Cat, ett engelskt fullblod efter Mr Wells - Leader of the Pack. Född 2011-05-06. Jag köpte honom från Anna-Karin Louie-Ying i november 2012. Han är en fantastisk häst som gör mig glad varenda dag!

     

         

   

 



 

 

Mina änglar:

Heavenly Dreams "Heddan"

2003-2012

 

 

      

Heddan somnade in den 17 april 2012, och jag kommer aldrig att glömma henne..   

 

 Quimero, hennes enda avkomma, skulle alltid finnas kvar hos mig, en stor och rejäl kille som jag hoppades mycket på som allround häst och livstidsvän... 

 

  Quimero

f 20110528

E: Galope P

U: Heavenly Dreams

 

 

 

Quimero blev hastigt sjuk under november månad 2012. Det visade sig vara så att han hade stora förändringar på framförallt 7:e nackkotan, med största sannolikhet orsakat av virus som han utsattes för under sina första levnadsmånader. Med honom försvann även mitt finaste minne av Heddan, och sorgen blev dubbel.. 

 

I mitt hjärta finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

 



Gästbok

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

Länkar

Senaste inläggen

En tillbakablick

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3 4
5
6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Vädret hos oss

Väder Västerås

RSS

Fråga oss!

6 besvarade frågor

Följ bloggen

Följ himmelskadrommar med Blogkeen
Följ himmelskadrommar med Bloglovin'

Följ oss

Follow on Bloglovin

Följ oss

Follow on Bloglovin

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se